berg

Se även Berg.

Berget "Antelao" i Italien

Svenska

Substantiv

Böjningar av berg	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	berg	berget	berg	bergen
Genitiv	bergs	bergets	bergs	bergens
Som förled i sammansättningar används bergs- eller berg-.

berg

1. (fysisk geografi) naturformation där markytan skjuter upp högt över den omkringliggande marken

   Synonymer: fjäll, bjar (orsamål)

   Antonymer: dal (motsatspar)

Sammansättningar

• bergland
• bergstrakt

Översättningar

naturformation där markytan skjuter upp högt över den omkringliggande marken  

albanska: mal (sq), kodër (sq), shkëmb (sq), shkrep (sq) bulgariska: планина (bg) danska: bjerg (da) engelska: mountain (en) esperanto: monto (eo) finska: vuori (fi), kallio (fi) franska: montagne (fr) f, mont (fr) m hawaiiska: mauna isländska: fjall (is) n italienska: montagna (it) f, monte (it) m jiddish: באַרג (yi) m (barg)

lakota: ȟé (lkt) latin: mons (la) m japanska: 山 (ja) (やま (ja), yama) koreanska: 산 (ko) (山 (ko), san) limburgiska: berg (li) m polska: góra (pl) f ryska: гора (ru) f spanska: montaña (es) f turkiska: dağ (tr), tepe (tr) tyska: Berg (de) m älvdalska: bjerr (dlc)

Danska

Substantiv

berg

1. (fysisk geografi) berg

Engelska

Substantiv

berg

1. (vardagligt, fysisk geografi) isberg

   Synonymer: iceberg

Etymologi

Ordet är en kortform av iceberg, en sammansättning av engelska ordet ice ("is") och berg. Efterledet berg är lånat från antingen danskans eller svenskans berg.

Isländska

Substantiv

Böjningar av berg	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	berg	bergið	berg	bergin
Ackusativ	berg	bergið	berg	bergin
Dativ	bergi	berginu	bergum	bergunum
Genitiv	bergs	bergsins	berga	berganna

berg

1. bergart
2. klippvägg

Limburgiska

Substantiv

berg m

• uttal: /bǽrx̩/ (Etsberg och Montfort), /bǽʁ̥x/ (Roermond)

1. (fysisk geografi) berg