stopfen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för stopfen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv stopfen
Presensparticip stopfend
Perfektparticip gestopft
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich stopfe  du stopfst  er, sie, es stopft 
Plural wir stopfen  ihr stopft  sie stopfen 
Preteritum Singular ich stopfte  du stopftest  er, sie, es stopfte 
Plural wir stopften  ihr stopftet  sie stopften 
Imperativ
Singular - stopfe ! -
Plural - stopft ! stopfen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich stopfe  du stopfest  er, sie, es stopfe 
Plural wir stopfen  ihr stopfet  sie stopfen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich stopfte  du stopftest  er, sie, es stopfte 
Plural wir stopften  ihr stopftet  sie stopften 

stopfen

  1. stoppa
    laga något, t.ex. stoppa hål i strumporna
  2. stoppa
    fylla i något utrymme med mjukt innehåll: stoppa korv
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Sammansättningar: ausstopfen, Stopfgarn, verstopfen, vollstopfen, zustopfen