tal
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Svenska [redigera]
Substantiv [redigera]
| Böjningar av tal | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | tal | talet | tal | talen |
| Genitiv | tals | talets | tals | talens |
tal
- (matematik) storhet uttryckbar i siffror; används även för tecknet
- Fyra är ett jämnt tal.
- (elevjargong) räkneuppgift
- Löste du det talet?
- ett bestämt antal
- Stjärnor utan tal lyser upp natthimlen.
- det att tala; en muntlig framställning, i synnerhet under högtidliga former
- På äldre dar fick han ett allt mer sluddrigt och otydligt tal.
- Jag är visserligen ingen talare, men man har likväl bett mig hålla ett tal här ikväll.
- (lingvistik) frambringande av språkljud
Etymologi [redigera]
Gemensamt germanskt ord, möjligtvis släkt med tälja i betydelsen indela.
Besläktade ord [redigera]
- matematisk storhet
- muntligt framförande
- språkljud
Se även [redigera]
Antonymer [redigera]
- muntligt framförande
Fraser [redigera]
- föra på tal (nämna, ta upp till diskussion)
Översättningar [redigera]
storhet som kan beskrivas med siffror
antal
muntlig framställning
språkljud
Verb [redigera]
tal
- böjningsform av tala
Portugisiska [redigera]
Adverb [redigera]
tal
