telefon

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia har en artikel om:
telefon

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av telefon  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ telefon telefonen telefoner telefonerna
Genitiv telefons telefonens telefoners telefonernas
Äldre telefon
Modernare, trådlös telefon

telefon

  1. (kommunikationsteknik) apparat som möjliggör röstkommunikation mellan människor i princip oavsett avstånd
    1870 (5 mar): En blick in i framtiden. (Skånska Posten):
    Då musiken upphört, fick jag weta, att instrumentet war en s. k. telefon; med tillhjelp af detta och den elektriska strömmen kunde man leda menniskorösten långt bort från det ställe, der sånger utfördes.
    1877 (3 aug): Ett elektriskt under. (Vestmanlands Läns Tidning):
    Bland de framsteg i telegrafi som under senaste tiden tillämpats är tvifvelsutan ett af de underbaraste och mest intressanta det som man gifvit namnet telefon, eller fortskaffandet af ljud genom elektricitet.
    2016: En tryckare på Blue Moon Bar, Hanna Hellquist:
    På måndagskvällarna hjälper jag henne med läxan över telefon.
    Hyponymer: petmoj
    Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1873, bildat av förledet tele- och efterledet -fon.
    Besläktade ord: telefonera, telefonisk
    Sammansättningar: bildtelefon, biltelefon, ficktelefon, hemtelefon, interntelefon, kameratelefon, knapptelefon, korttelefon, lokaltelefon, mikrotelefon, mobiltelefon, porttelefon, radiotelefon, servicetelefon, snabbtelefon, telefonapparat, telefonautomat, telefonavgift, telefonavlyssning, telefoncentral, telefonförbindelse, telefonhytt, telefonjack, telefonkatalog, telefonkiosk, telefonkort, telefonledning, telefonlinje, telefonlur, telefonnummer, telefonnät, telefonsamtal, telefonstolpe, telefonsvarare, telefonterror, telefonvana, telefonväkteri, telefonväxel, tjänstetelefon, videotelefon, väggtelefon, waptelefon
    Jämför: mobil, nalle, telefonapparat, yuppienalle

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av telefon  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ telefon telefonen telefoner telefonene
Genitiv telefons telefonens telefoners telefonenes

telefon

  1. (teknik) telefon

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av telefon  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ telefon telefonen telefoner telefonerne
Genitiv telefons telefonens telefoners telefonernes

telefon

  1. (teknik) telefon
    Sammansättningar: telefonbog

Färöiska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av telefon  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ telefon telefonin telefonir telefonirnar
Ackusativ telefon telefonina telefonir telefonirnar
Dativ telefon telefonini telefonum telefonunum
Genitiv telefonar telefonarinnar telefona telefonanna

telefon f

  1. (teknik) telefon

Sammansättningar[redigera]

Malajiska[redigera]

Substantiv[redigera]

telefon

  1. (teknik) telefon

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av telefon  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ telefon telefonen telefonar telefonane

telefon

  1. (teknik) telefon

Polska[redigera]

Substantiv[redigera]

telefon m

  1. (teknik) telefon
  2. telefonsamtal
  3. telefonnummer

Rumänska[redigera]

Substantiv[redigera]

telefon n

  1. (teknik) telefon

Tjeckiska[redigera]

Substantiv[redigera]

telefon m

  1. (teknik) telefon

Turkiska[redigera]

Substantiv[redigera]

telefon

  1. (teknik) telefon