telefon

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Substantiv 1.1.1 Hyponymer 1.1.2 Sammansättningar 1.1.3 Översättningar 2 Danska 2.1 Substantiv 3 Färöiska 3.1 Substantiv 3.1.1 Sammansättningar 4 Bokmål 4.1 Substantiv 5 Nynorska 5.1 Substantiv 6 Polska 6.1 Substantiv 7 Rumänska 7.1 Substantiv 8 Tjeckiska 8.1 Substantiv 9 Turkiska 9.1 Substantiv

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av telefon	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	telefon	telefonen	telefoner	telefonerna
Genitiv	telefons	telefonens	telefoners	telefonernas

telefon

1. (teknik) apparat som är speciellt anpassad för röstkommunikation mellan människor över längre avstånd

[redigera] Hyponymer

• petmoj

[redigera] Sammansättningar

• hemtelefon
• mobiltelefon
• telefonautomat
• telefonavlyssning
• telefonförbindelse
• telefonhytt
• telefonkatalog
• telefonnummer

[redigera] Översättningar

[redigera] Danska

[redigera] Substantiv

Böjningar av telefon	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	telefon	telefonen	telefoner	telefonerne
Genitiv	telefons	telefonens	telefoners	telefonernes

telefon

1. (teknik) telefon

[redigera] Färöiska

[redigera] Substantiv

Böjningar av telefon	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	telefon	telefonin	telefonir	telefonirnar
Ackusativ	telefon	telefonina	telefonir	telefonirnar
Dativ	telefon	telefonini	telefonum	telefonunum
Genitiv	telefonar	telefonarinnar	telefona	telefonanna

telefon f

• uttal: /telɛˈfoːn/

1. (teknik) telefon

[redigera] Sammansättningar

• fartelefon

[redigera] Bokmål

[redigera] Substantiv

Böjningar av telefon	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	telefon	telefonen	telefoner	telefonene
Genitiv	telefons	telefonens	telefoners	telefonenes

telefon

1. (teknik) telefon

[redigera] Nynorska

[redigera] Substantiv

Böjningar av telefon	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	telefon	telefonen	telefonar	telefonane
Genitiv	telefons	telefonens	telefonars	telefonanes

telefon

1. (teknik) telefon

[redigera] Polska

[redigera] Substantiv

telefon m

• uttal: /tɛˈlɛfɔn/  Spela upp^?

1. (teknik) telefon
2. telefonsamtal
3. telefonnummer

[redigera] Rumänska

[redigera] Substantiv

telefon n

1. (teknik) telefon

[redigera] Tjeckiska

[redigera] Substantiv

telefon m

1. (teknik) telefon

[redigera] Turkiska

[redigera] Substantiv

telefon

1. (teknik) telefon