tyst
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Svenska [redigera]
Adjektiv [redigera]
| Böjningar av tyst | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
|---|---|---|---|---|
| Attributivt | ||||
| Obestämd singular |
Utrum | tyst | ▲ | |
| Neutrum | tyst | ▲ | ||
| Bestämd singular |
Maskulinum | tyste | tystare | tystaste |
| Alla | tysta | ▼ | tystaste | |
| Plural | tysta | ▼ | tystaste | |
| Predikativt | ||||
| Singular | Utrum | tyst | ▲ | ▲ |
| Neutrum | tyst | tystare | tystast | |
| Plural | tysta | ▼ | ▼ | |
| Adverbavledning | tyst | |||
tyst
- nästan eller helt ljudlös; som endast ger svaga ljud ifrån sig
- Synonymer: dövlin (orsamål)
- som bevarar en hemlighet; som inte säger något om visst ämne
Etymologi [redigera]
Av fornsvenska thyster. Nordiskt ord av dunkelt ursprung; besläktat med danska tyst.
Besläktade ord [redigera]
Översättningar [redigera]
ljudlös
Adverb [redigera]
| Böjningar av tyst | |
|---|---|
| Positiv | tyst |
| Komparativ | tystare |
| Superlativ | tystast |
tyst
Översättningar [redigera]
Översättningar
|
Interjektion [redigera]
tyst!
- uppmaning att inte ge några ljud ifrån sig