tyst
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Adjektiv
| Böjningar av tyst | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
|---|---|---|---|---|
| Attributivt | ||||
| Obestämd singular |
Utrum | tyst | ▲ | |
| Neutrum | tyst | ▲ | ||
| Bestämd singular |
Maskulinum | tyste | tystare | tystaste |
| Alla | tysta | ▼ | tystaste | |
| Plural | tysta | ▼ | tystaste | |
| Predikativt | ||||
| Singular | Utrum | tyst | ▲ | ▲ |
| Neutrum | tyst | tystare | tystast | |
| Plural | tysta | ▼ | ▼ | |
| Adverbavledning | tyst | |||
tyst
- nästan eller helt ljudlös; som endast ger svaga ljud ifrån sig
- Synonymer: dövlin (orsamål)
- som bevarar en hemlighet; som inte säger något om visst ämne
[redigera] Etymologi
Av fornsvenska thyster. Nordiskt ord av dunkelt ursprung; besläktat med danska tyst.
[redigera] Besläktade ord
[redigera] Översättningar
- ljudlös
Översättningar
[redigera] Interjektion
tyst!
- uppmaning att inte ge några ljud ifrån sig
[redigera] Se även
[redigera] Översättningar
- engelska: quiet (en)!
- franska: silence (fr)!
- finska: hiljaa (fi)!
- nederländska: stil (nl)!
- polska: cicho (pl)!
[redigera] Adverb
| Böjningar av tyst | |
|---|---|
| Positiv | tyst |
| Komparativ | tystare |
| Superlativ | tystast |
tyst
- på ett nästan eller helt ljudlöst sätt
- Man kan inte skrika tyst.
[redigera] Etymologi
Av adjektivet tyst och suffixet -t. Orden är dock homonymer eftersom det redan slutar på t.
[redigera] Översättningar
Översättningar
|