tysta
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Svenska [redigera]
Adjektiv [redigera]
tysta
- böjningsform av tyst
Verb [redigera]
| Böjningar av tysta | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | tysta | tystas |
| Presens | tystar | tystas |
| Preteritum | tystade | tystades |
| Supinum | tystat | tystats |
| Imperativ | tysta | – |
| Particip | ||
| Presens | tystande, tystandes | |
| Perfekt | tystad | |
tysta
- få något eller någon att tystna
- få någon att hålla tyst, eventuellt med metoder som våld, hot om våld eller mutor
- att tysta ett vittne
- undertrycka eller stoppa något, såsom åsikt eller kritik