dödgrävare

Svenska

Substantiv

Böjningar av dödgrävare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dödgrävare	dödgrävaren, vard. dödgrävarn	dödgrävare	dödgrävarna
Genitiv	dödgrävares	dödgrävarens, vard. dödgrävarns	dödgrävares	dödgrävarnas

dödgrävare u

1. person som har till yrke att förbereda och efter sänkning av kista eller urna täcka igen gravar

   1755 (23 jan): Berlin, den 11 Jan. (Posttidningar):

   En dödgräfware wid Mariä Kyrka, wid namn Ziemen är här nyligen afleden, sedan han bragt sin ålder 95 år.

   Etymologi: Före stavningsreformen 1906 stavat dödgräfvare, av fornsvenska dødhgravare.

Översättningar

person som har till yrke att förbereda och efter sänkning av kista eller urna täcka igen gravar

• bretonska: bezier ^(br) m
• bulgariska: гроба́р m
• engelska: gravedigger ^(en)
• esperanto: tombisto
• estniska: hauakaevaja
• finska: haudankaivaja ^(fi)
• fornsvenska: dødhgravare m
• franska: fossoyeur ^(fr) m
• grekiska: νεκροθάφτης ^(el) m (nekrotháftis)
• iriska: reiligire m
• italienska: becchino ^(it) m
• jiddisch: באַגרעבער m (bagreber)
• katalanska: enterramorts ^(ca) mf
• kroatiska: grobar m
• makedonska: гробар m (grobar)
• nederländska: grafdelver ^(nl) m, doodgraver ^(nl) m
• polska: grabarz ^(pl) m
• portugisiska: coveiro ^(pt) m
• rumänska: gropar ^(ro) m, săpător ^(ro) m
• slovakiska: hrobár ^(sk) m, hrobník ^(sk) m
• slovenska: grobar m
• spanska: sepulturero ^(es) m, panteonero ^(es) m
• tjeckiska: hrobník ^(cs) m, hrobař ^(cs) m
• turkiska: mezarcı ^(tr)
• tyska: Totengräber ^(de) m, Totengräberin f
• ungerska: sírásó ^(hu)