kappkörning

Svenska

Substantiv

Böjningar av kappkörning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kappkörning	kappkörningen	kappkörningar	kappkörningarna
Genitiv	kappkörnings	kappkörningens	kappkörningars	kappkörningarnas

kappkörning u

1. det (att /på skoj/ tävla om) att köra i kapp

   1963: Önsketassar och gyllendun, Birgit Th. Sparre:

   I min barndom höll sig de flesta gårdar med en ottehäst, som tränades för kappkörning hem från julottan.

   Jämför: kapplöpning, kappridning, kappspringning, kappåkning

Översättningar

det (att /på skoj/ tävla om) att köra i kapp

• engelska: racing ^(en)