aber

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även Aber.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av aber  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ aber abret aber abren
Genitiv abers abrets abers abrens

aber n

  1. invändning, förbehåll
  2. hinder, hake, problem
    2009: Lagom finns bara i Sverige – och andra myter om språk, Mikael Parkvall:
    Det kan förstås också vara ett aber att vanliga dödliga människor envisas med att säga att de pratar språket X fastän de i själva Verket pratar Y.

Etymologi[redigera]

Från tyska Aber i samma användning.

Se även[redigera]

Tyska[redigera]

Konjunktion[redigera]

aber

  1. men

Adverb[redigera]

aber

  1. bara, endast