men

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Konjunktion 1.1.1 Översättningar 1.2 Substantiv 1.2.1 Besläktade ord 1.2.2 Synonymer 1.2.3 Översättningar 1.2.4 Homofoner 2 Danska 2.1 Substantiv 3 Engelska 3.1 Substantiv 4 Limburgiska 4.1 Konjunktion 4.1.1 Synonymer 4.1.2 Användning

[redigera] Svenska

[redigera] Konjunktion

men

1. förbinder två satser eller satsdelar och betecknar motsättning mellan dessa

   Jag förstår svenska, men inte om du talar otydligt.

   Människan spår, men Gud rår.

[redigera] Översättningar

• engelska: but ^(en)
• tyska: aber ^(de), sondern ^(de)
• franska: mais ^(fr), cependant ^(fr)
• spanska: pero ^(es)

[redigera] Substantiv

Böjningar av men 1.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	men	menet	men	menen
Genitiv	mens	menets	mens	menens

Böjningar av men 2.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	men	mennet	men	mennen
Genitiv	mens	mennets	mens	mennens
Not: Substantiv? Se diskussion.

men 1 n

• uttal: /meːn/

1. olägenhet, skada, obehag

   Det var inte meningen att hon skulle lida men av mitt handlande.

2. kroppslig eller själslig invaliditet

men 2 n

• uttal: /men/

1. substantiverad användning av konjunktionen men som anspelar på dess karaktär av att inleda invändningar

   Nu vill jag inte höra något men.

   Det finns ett men.

[redigera] Besläktade ord

men 1

• menlig
• menlös

[redigera] Synonymer

men 2

• aber

[redigera] Översättningar

men 2

• engelska: but ^(en)
• tyska: Aber ^(de)

[redigera] Homofoner

men 2

• män

[redigera] Danska

[redigera] Substantiv

men n eller u

1. men, skada

[redigera] Engelska

[redigera] Substantiv

men

1. böjningsform av man

[redigera] Limburgiska

[redigera] Konjunktion

men

1. men

[redigera] Synonymer

• dóch
• meh, mer

[redigera] Användning

Används endast framför ord som börjar på b, d, h och t.