accent
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av accent 1-4. | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | accent | accenten | accenter | accenterna |
| Genitiv | accents | accentens | accenters | accenternas |
accent
- uttal: /akˈsent/ eller mer sällan /akˈsaŋ/
- (lingvistik) betoning, intonation
- Vilken stavelse tar accenten i det ordet?
- (lingvistik) brytning eller dialekt
- Han talade med en lätt fransk accent.
- diakritiskt tecken (´ och `) som placeras ovanför vokal
- Du har glömt accenten över e:et.
- (inredning) kontrast
- Den röda kudden blir en pigg accent mot den vita soffan.
- överförd betydelse, betoning, tyngdpunkt
- Å andra sidan ger hon en ny accent åt rollen; en bräckligare och inte så pådrivande Kristina, vars hemlighet vi aldrig helt får förklarad.
- (musik) markering av vissa toner för att ange tonvikten (ex. med ett tecken ovanför not i notbilden)
- Kompositörer bör noga vinnlägga sig om att låta musikens accent följa sångtextens.
[redigera] Etymologi
(2) sedan 1700, (1) sedan 1814.[1] Via tyska och franska accent från latinska accentus, som är ett översättningslån av grekiska προσῳδία (varav prosodi).[2] Accentus av cantus, "sjungande", presensparticip av canere, "sjunga", och prefixet ad-.[3]
[redigera] Synonymer
- [1]
- [2]
- [3]
- [4]
- [5]
[redigera] Besläktade ord
[redigera] Sammansättningar
[redigera] Fraser
[redigera] Översättningar
betoning
brytning eller dialekt
diakritiskt tecken
överförd betydelse
|
|
musik