bösta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av bösta  Aktiv Passiv
Infinitiv bösta böstas
Presens böstar böstas
Preteritum böstade böstades
Supinum böstat böstats
Imperativ bösta
Particip
Presens böstande, böstandes
Perfekt   (böstad)?

bösta

  1. (vardagligt) tätt inpå slå (följande slag), bulta, dunka, klappa, banka, knacka, hamra
    Vanliga konstruktioner: bösta på, bösta sönder, bösta opp
  2. (ålderdomligt) med ansträngning arbeta (med något tungt), bråka, bända, streta, böka
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: böste, böstel
Etymologi: Av fornsvenska bösta, av fornnordiska bausta (”stöta, banka, hugga, tröska”), från urgermanska *baustian i liknande betydelse. Kognat med isländska beysta, danska bøste. Möjligen besläktat med isländska bauta (”slå”), fornnordiska böstl (”pil”), valböst (”viss svärdsdel, ansats?”), avlägset även latinska fustis (”knölpåk”), fornengelska béatan, engelska beat (”slå”) med mera.

Fornsvenska[redigera]

Verb[redigera]

bösta

  1. (vardagligt) bösta, tätt inpå slå (följande slag), bulta, dunka, klappa, banka, knacka, hamra
  2. med ansträngning arbeta (med något tungt), bråka, bända, streta, böka
    Etymologi: Se det nusvenska uppslaget.

Källor[redigera]

  • Svensk etymologisk Ordbok, s. 80). Hellquist, Elof. Lund, Gleerup. 1922.
  • Svenska Akademiens ordbok: "bösta", läst 2023-12-31
  • R. Cleasby & G. Vigfússon: An Icelandic-English Dictionary (1874): "böstl"