beenden

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för beenden

Hjälpverb: haben

Infinitiv beenden
Presensparticip beendend
Perfektparticip beendet
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich beende du beendest er, sie, es beendet
Plural wir beenden ihr beendet sie beenden
Preteritum Singular ich beendete du beendetest er, sie, es beendete
Plural wir beendeten ihr beendetet sie beendeten
Imperativ
Singular - beende! -
Plural - beendet! beenden Sie!
Konjunktiv I
Presens Singular ich beende du beendest er, sie, es beende
Plural wir beenden ihr beendet sie beenden
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich beendete du beendetest er, sie, es beendete
Plural wir beendeten ihr beendetet sie beendeten

beenden

  1. sluta, avsluta
    Synonymer: enden
  2. stänga av, slå av, avbryta strömföring
  3. stänga av program eller datorsystem