bindning
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Svenska [redigera]
Substantiv [redigera]
| Böjningar av bindning | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | bindning | bindningen | bindningar | bindningarna |
| Genitiv | bindnings | bindningens | bindningars | bindningarnas |
bindning
- det att binda
- resultatet av att binda
- (fysik) dragningskraft som håller ihop atomer, joner och molekyler med varandra
- (schack) situation då en attackerad pjäs inte kan flyttas utan att exponera en mer värdefull pjäs
- Jämför: dolk
