buk

Svenska

Substantiv

Böjningar av buk	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	buk	buken	bukar	bukarna
Genitiv	buks	bukens	bukars	bukarnas

buk

• uttal: /bʉːk/

1. (anatomi) en kroppsdel: hos människan framsidan av bålen nedanför bröstet, i vardagligt tal ungefär detsamma som magen
2. utböjning, i synnerhet i fråga om segel
3. det område där en stående våg har som störst amplitud

   Antonymer: nod

Etymologi

Fornsvenska buker; troligen besläktat med buga och böja. Från urgermanska *bukaz. Av den västgermanska formen *buh- kommer tyska Bauch och nederländska buik med samma betydelse, engelska bucket, "hink", franska (och därav engelska) trebuchet, "blida (belägringsvapen)". Från urindoeuropeiska *bhou-, av roten *bheu-, "växa", "svälla".

Synonymer

kroppsdel

• abdomen
• mage
• underliv

Sammansättningar

• bukfena
• bukfylla
• bukhåla
• buksmärta
• buktalare
• isterbuk
• svängningsbuk
• vassbuk

Översättningar

kroppsdel  

engelska: belly (en), abdomen (en), venter (en), paunch (en) finska: maha (fi), alavartalo (fi) franska: ventre (fr), abdomen (fr) nederländska: buik (nl) polska: brzuch (pl) tyska: Bauch (de) spanska: vientre (es), abdomen (es)

Miskito

Substantiv

buk

1. bok, större mängd text

Polska

Substantiv

buk

1. (träd) bok; ett lövträd