döma

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av döma  Aktiv Passiv
Infinitiv döma dömas
Presens dömer döms (dömes)
Preteritum dömde dömdes
Supinum dömt dömts
Imperativ döm
Particip
Presens dömande, dömandes
Perfekt dömd

döma

  1. (juridik) avgöra huruvida någon har begått ett visst brott eller inte, och därmed bestämma lämpligt straff
    Hon dömdes till sju års fängelse för mord.
  2. (sport) vara domare
  3. göra bedömning
    Döm honom inte förrän du träffat honom!
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska dø̄ma, av urgermanska *dōmijaną (”döma”), dōmaz (”dom”), motsvarande svenska dom + verbsuffixet -a med omljud. Jämför älvdalska dyöma, danska dømme, bokmål dømme, nynorska døma, døme, dømma, dømme, isländska dæma, färöiska døma, gotiska 𐌳𐍉𐌼𐌾𐌰𐌽 (dōmjan), engelska deem, lågskotska deme, nordfrisiska dema, nederländska doemen och afrikaans doem.
Besläktade ord: bedöma, dom, domare, dömd, domslut, tilldöma

Översättningar[redigera]