dekadent
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Svenska [redigera]
Adjektiv [redigera]
| Böjningar av dekadent | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
|---|---|---|---|---|
| Attributivt | ||||
| Obestämd singular |
Utrum | dekadent | ▲ | |
| Neutrum | dekadent | ▲ | ||
| Bestämd singular |
Maskulinum | dekadente | dekadentare | dekadentaste |
| Alla | dekadenta | ▼ | dekadentaste | |
| Plural | dekadenta | ▼ | dekadentaste | |
| Predikativt | ||||
| Singular | Utrum | dekadent | ▲ | ▲ |
| Neutrum | dekadent | dekadentare | dekadentast | |
| Plural | dekadenta | ▼ | ▼ | |
| Adverbavledning | dekadent | |||
dekadent
- uttal: /dekaˈdent/
- som kännetecknar moraliskt eller andligt förfall
- Hans promiskuösa sexliv ansågs alltför dekadent av hans närmaste släktingar.
Etymologi [redigera]
Sedan 1899 av dekadens.
Översättningar [redigera]
Adverb [redigera]
dekadent
- avledning till adjektivet dekadent
Substantiv [redigera]
| Böjningar av dekadent | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | dekadent | dekadenten | dekadenter | dekadenterna |
| Genitiv | dekadents | dekadentens | dekadenters | dekadenternas |
dekadent
- upprorisk konstnär eller författare i slutet av 1800-talet
