dekadens

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Substantiv 1.1.1 Varianter 1.1.2 Etymologi 1.1.3 Översättningar

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av dekadens	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dekadens	dekadensen	dekadenser	dekadenserna
Genitiv	dekadens	dekadensens	dekadensers	dekadensernas

dekadens

• uttal: /dekaˈdens/

1. förfall, fördärv, fortskridning till (moralisk) undergång
2. specifik esteticism från slutet på 1800-talet, se vidare Wikipedia

[redigera] Varianter

• dekadans (alternativ stavning)

[redigera] Etymologi

Sedan 1664, från franska décadence. Av latinska de (ned, ifrån) + cadere (falla, sjunka).

[redigera] Översättningar

• engelska: decadence ^(en)
• franska: décadence ^(fr)