dekadens

Svenska

Substantiv

Böjningar av dekadens	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dekadens	dekadensen	dekadenser	dekadenserna
Genitiv	dekadens	dekadensens	dekadensers	dekadensernas

dekadens

• uttal: /dekaˈdens/

1. förfall, fördärv, fortskridning till (moralisk) undergång

   Varianter: dekadans (alternativ stavning)

   Etymologi: Sedan 1664, från franska décadence. Av latinska de (ned, ifrån) + cadere (falla, sjunka).

   Besläktade ord: dekadent

Översättningar

Översättningar  

engelska: decadence (en)

franska: décadence (fr) tyska: Dekadenz (de) f