fåfänga
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
fåfänga
- överdriven tro på egen förmåga att imponera på andra (med sitt utseende eller sina förmågor); enligt den kristna läran, en av de sju dödssynderna (inom ramen för högmod)
- Jämför: flärd, flärdfullhet, prålsjuka, inbilskhet, egenkärlek, högfärd, högmod, övermod, storhetsvansinne, arrogans, förmätenhet
- Hyperonymer: dödssynd
- Kohyponymer: girighet, vällust, avund, frosseri, vrede, lättja
- Smycken tilltalar vår fåfänga. Några vackra smycken och en spegel räcker för att bli vacker.
- Storhetsvansinne eller fåfänga kan man finna hos en del chefer. De lyssnar inte gärna på sina medarbetare, tål inte kritik och tycker att alla andra är idioter.
- 1887: Blad ur min tänkebok, Zacharias Topelius:
- Kristus säger om de högt uppburna: »De hafva fått sin lön». De hafva upplefvat sitt kapital, fått ut hvad de sökt, den försvinnande njutningen af en smickrad fåfänga, äran i dag och glömskan i morgon.
- (ålderdomligt) paviljong eller lusthus i en trädgård eller en park
- Besläktade ord: fåfäng, fåfänglig, fåfänglighet
Översättningar [redigera]
fåfänga
- böjningsform av fåfäng