föra
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
[redigera] Svenska
[redigera] Verb
| Böjningar av föra | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | föra | föras |
| Presens | för | förs, föres |
| Preteritum | förde | fördes |
| Supinum | fört | förts |
| Imperativ | för | – |
| Particip | ||
| Presens | förande, förandes | |
| Perfekt | förd | |
föra
- transportera; förflytta föremål eller människor från en plats till en annan
- Vanliga konstruktioner: föra in, föra upp
- Jag kan föra hem dig om du vill.
- Det krävs en stadig hand på rodret för att säkert föra ett skepp förbi dessa rev.
- leda i pardans
- När Ann dansade med Linda var det Linda som var kavaljer, dvs den som förde.
- leda
- Fången fördes in i rätten handfängslad.
- skriva
- Mötessekreteraren är den som för protokoll.
- Kommunfullmäktige beslöt att nämnden måste föra protokoll över sina sammanträden.
- Han förde in de uppmätta värdena i anteckningsboken.
