krig

Svenska

Substantiv

Böjningar av krig	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	krig	kriget	krig	krigen
Genitiv	krigs	krigets	krigs	krigens

krig

• uttal: /kriːg/

1. väpnad konflikt mellan flera parter som exempelvis nationer, stater, fraktioner och arméer; även mer generellt om (obeväpnade) konflikter

   Ett våldsamt krig bröt ut mellan grannstaterna.

   Resebyråerna försöker konkurrera ut varandra med hjälp av ett priskrig.

   Forskarna är oroliga för ett omfattande atomkrig.

Etymologi

Sen fornsvenska kri, krigh "ansträngning, motstånd, strid, krig" av lågtyska krich "krig, strid", besläktat med medelhögtyska kriegen "anstränga sig, kämpa", modern tyska kriegen "få erhålla".

Antonymer

• fred

Sammansättningar

• krigarhjärta
• krigföring
• krigsbarn
• krigsbrott
• krigsfilm
• krigsförklaring
• krigsgud
• krigshjälte
• krigshär
• krigslist
• krigsrätt
• krigsspel
• krigståg
• krigsår
• kuddkrig
• priskrig
• tvåfrontskrig
• vattenkrig

Översättningar

väpnad konflikt  

bokmål: krig (no) danska: krig (da) u engelska: war (en) esperanto: milito (eo) finska: sota (fi) franska: guerre (fr) f italienska: guerra (it) f japanska: 戦火 (ja) (senka) latin: bellum (la) n, guerra (la) f

lettiska: karš (lv) nederländska: oorlog (nl) nynorska: krig (nn) m polska: wojna (pl) f portugisiska: guerra (pt) f ryska: война (ru); (vojna) spanska: guerra (es) f tyska: Krieg (de) m

Bokmål

Substantiv

Böjningar av krig	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	krig	krigen	kriger	krigene
Genitiv	krigs	krigens	krigers	krigenes

krig

1. krig

Besläktade ord

• kriger

Danska

Substantiv

krig u

1. krig

Nynorska

Substantiv

Böjningar av krig	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	krig	krigen	krigar	krigane
Genitiv	krigs	krigens	krigars	kriganes

krig

1. krig

Besläktade ord

• krigar