krig
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av krig | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | krig | kriget | krig | krigen |
| Genitiv | krigs | krigets | krigs | krigens |
krig
- uttal: /kriːg/
- väpnad konflikt mellan flera parter som exempelvis nationer, stater, fraktioner och arméer; även mer generellt om (obeväpnade) konflikter
- Ett våldsamt krig bröt ut mellan grannstaterna.
- Resebyråerna försöker konkurrera ut varandra med hjälp av ett priskrig.
- Forskarna är oroliga för ett omfattande atomkrig.
[redigera] Etymologi
Sen fornsvenska kri, krigh "ansträngning, motstånd, strid, krig" av lågtyska krich "krig, strid", besläktat med medelhögtyska kriegen "anstränga sig, kämpa", modern tyska kriegen "få erhålla".
