falk

Svenska

Substantiv

Böjningar av falk	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	falk	falken	falkar	falkarna
Genitiv	falks	falkens	falkars	falkarnas

falk

• uttal: /falk/

1. en rovfågel tillhörande släktet Falco

brunfalk (Falco berigora)

Etymologi

Av fornsvenska falke(r), av tyskt ursprung (jämför fornhögtyska falcho), från latinets falco, som antingen kommer från falx, "en skära" (vilket troligen syftar till den karaktäristiska näbben), eller är ett låneord, kanske germanskt.

Sammansättningar

• brunfalk
• falkblick
• falkjakt
• falköga
• jaktfalk
• pilgrimsfalk
• tornfalk

Besläktade ord

• falkenerare

Översättningar

rovfågel  

bokmål: falk (no) m danska: falk (da) u engelska: falcon (en) franska: faucon (fr) m lakota: čhetáŋ (lkt) latin: falco (la) nederländska: valk (nl)

nynorska: falk (nn) m polska: sokół (pl) m ryska: сокол (ru) m spanska: halcón (es) m turkiska: doğan (tr) tyska: Falke (de) m

Danska

Substantiv

falk

1. falk