fan

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även fån och fän.

Svenska[redigera]

Interjektion[redigera]

fan

  1. en av svenskans vanligaste svordomar
    Användning: Ordet används ensamt som utrop, men även i många konstruktioner, och syftar på djävulen; se nedan.
    Fraser: fan i helvete, fan i mig, fan också, ge fan i, ta sig fan på, det var själve fan, det vete fan, för fan

Översättningar[redigera]

Adverb[redigera]

fan

  1. förstärkande, aggressivt utfyllnadsord då det står intill ett interrogativt pronomen
    - Vad fan är det här? Vem fan har ställt en tom öl i kylen?
    - Hur fan ska jag kunna veta det?
    Synonymer: i helvete, i hela fridens namn, i allsin dar
    Se även: fasingen, fasiken

Översättningar[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av fan 1-2
utrum Singular
Nominativ fan
Genitiv fans
Böjningar av fan 3 Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fan fanet fans fansen
Genitiv fans fanets fans fansens
Böjningar av fan 4 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fan fanen fanar fanarna
Genitiv fans fanens fanars fanarnas
Böjningar av fan 5 Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fan fanet fan fanen
Genitiv fans fanets fans fanens

fan

  1. djävulen (fungerar i praktiken som egennamn men skrivs ändå oftast med liten bokstav)
    Etymologi: Från fornsvenska fænden (1452), fennen, fænyn m. fl. former; liksom motsvarande danska fanden, äldre danska även fænden, sen fornnordiska fendinn, sannolikt lånat från (medellågtyska eller) nordfrisiska fannjen, fannen, fännen, egentligen p. pr. av frisiska fandia "besöka" (fornsaxiska fandōn, fornengelska fandian "fresta", medelnederländska vanden "hemsöka"). Formen fan har uppstått antingen därigenom att e bortfallit mellan två n, av vilka det sista bortfallit (jfr annan: ann) eller därigenom att -en uppfattats såsom bestämd artikeln. I samma betydelse användes i fornsvenskan även (och tidigare) fjande (se fiende), liksom motsvarande ord i övriga germanska språk.
    Användning: Ordet har alltid så gott som uteslutande tillhört det vardagliga talspråket (i synnerhet det folkliga eller lägre). I många uttryck är den egentliga betydelsen av ordet numera starkt förbleknad; jämför djävul.
    Sammansättningar: dumfan, kattfan, tokfan
    Fraser: Man skall inte måla fan på väggen, Har man tagit fan i båten får man ro honom i land.
  2. (nedsättande, vardagligt) en, person; används oftast om personer och ibland saker
    Det var en lurig fan.
  3. beundrare (av artist el. liknande)
    Han har ett fan.
    Etymologi: Av engelska fan, en förkortning av fanatic.
  4. sidoform till fana
    Varianter: fana, fane
  5. (zoologi) benämning på den av mer eller mindre tättsittande strålar bildade del av en fjäder som befinner sig på ömse sidor om skaf­tet
    Etymologi: Av lågtyska fāan, biform till medellågtyska vane "fana" (se fana); jämför tyska Fahne, Fan.

Översättningar[redigera]

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av fan  Singular Plural
Nominativ fan fans
Genitiv fan's fans'

fan

  1. solfjäder
  2. fläkt
    Fraser: axial fan, axial-flow fan, centrifugal fan
  3. beundrare
    Etymologi: Förkortning av fanatic.