fan

Se även fån och fän.

Svenska

Interjektion

fan

1. en av svenskans vanligaste svordomar - används ensamt som utrop Fan! men även i en rad andra konstruktioner och användningssätt. Syftar på djävulen, se nedan under Substantiv

Fraser

• fan i helvete
• fan också
• ge fan i
• ta sig fan på
• det var själve fan
• det vete fan

Se även

• fasingen
• fasiken

Substantiv

Böjningar av fan 1.1-1.2
utrum	Singular
Nominativ	fan
Genitiv	fans

Böjningar av fan 2.1	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fan	fanet	fans	fansen
Genitiv	fans	fanets	fans	fansens

Böjningar av fan 3.1	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fan	fanet	fan	fanen
Genitiv	fans	fanets	fans	fanens

fan 1

1. djävulen (fungerar i praktiken som egennamn men skrivs ändå oftast med liten bokstav)
2. (nedsättande, vardagligt) en, person; används oftast om personer och ibland saker

   Det var en lurig fan.

fan 2

1. beundrare (av artist el. liknande)

   Han har ett fan.

fan 3

1. (zoologi) benämning på den av mer eller mindre tättsittande strålar bildade del av en fjäder som befinner sig på ömse sidor om skaf­tet (SAOB)

Etymologi

fan 1 Inhemskt nordiskt ord från fornspråkets "fiandin" till svenskans "fan". Från "fjenden" (”fienden”), på andra skandinaviska språk "fændin" och "fendinn", via "fænden", "fanden" och "fannen" till "fan". "Under Strecket", SvD, Stroh-Wollin om etymologisk utveckling av "fan"

Fornsvenskt "fiande" i obestämd form och med bibehållet i är klart belagt i betydelsen ”djävul”.

fan 2

1. Lånord från engelskan, se nedan.

Fraser

• Man skall inte måla fan på väggen.

Engelska

Substantiv

fan

1. solfjäder
2. fläkt
3. fan, beundrare, kortform av fanatic