fonetik
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Svenska [redigera]
Substantiv [redigera]
| Böjningar av fonetik | Oräknebart | |
|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | fonetik | fonetiken |
| Genitiv | fonetiks | fonetikens |
fonetik
- uttal: /fɔneˈtiːk/
- vetenskapen om hur ljud används i språk
- Min morfar var professor i fonetik.
- Synonymer: ljudlära
Besläktade ord [redigera]
Etymologi [redigera]
Sedan 1869 av fonetisk.