fred
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Se även Fred.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av fred 1-2. | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | fred | freden | freder | frederna |
| Genitiv | freds | fredens | freders | fredernas |
fred
- uttal: /freːd/
- tillstånd som kännetecknas av avsaknad av krig
- Efter ett uttdraget krig slöts fred mellan regering och rebeller.
- ostördhet, lugn, ro
- Lämna den där saken i fred.
- tillstånd av belåtenhet och tillfredsställelse i uttrycket till freds
- Hon är helt till freds med sin nya bostad.
[redigera] Etymologi
Sen fornsvenska friþer, fredh(er) "frid, fred", gemensamt germanskt ord från den indo-europeiska roten pritu- "älska (och skydda)". Besläktat med fri, frid, frände, frälse, fryntlig m.fl.
[redigera] Antonymer
[redigera] Besläktade ord
[redigera] Sammansättningar
[redigera] Översättningar
Översättningar
|
|