juxtaposition

Svenska

Substantiv

Böjningar av juxtaposition	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	juxtaposition	juxtapositionen	juxtapositioner	juxtapositionerna
Genitiv	juxtapositions	juxtapositionens	juxtapositioners	juxtapositionernas

juxtaposition

1. placering eller att vara placerad i närheten, eller sida vid sida av något, ofta för att jämföra eller kontrastera två element för att visa likheter eller skillnader
2. (grammatik) en avsaknad av sammanlänkade element (t.ex. konjunktioner) i en grupp ord som skrivs tillsammans

   Att skriva "mamma pappa" istället för "mamma och pappa" är en juxtaposition.

3. (litteratur) två eller flera kontrasterande stilar som placeras tillsammans med syftet att uppnå en stilistisk effekt
4. (logik) logikfel hos en observatör, där två enheter placeras bredvid varandra för att antyda en korrelation, när ingen sådan faktiskt påvisats
5. (matematik) avsaknad av symboler för multiplikation

   Att skriva "ab" istället för "a × b" är en juxtaposition.

Etymologi

Från franska juxtaposition, från latinska juxtā ("nära") + franska position ("position").

Översättningar

  

engelska: juxtaposition (en)