källa
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Se även kalla.
Innehåll |
Svenska [redigera]
Substantiv [redigera]
| Böjningar av källa | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | källa | källan | källor | källorna |
| Genitiv | källas | källans | källors | källornas |
källa u
- uttal: /ˈɕɛla/
- plats där grundvatten bryter igenom markytan
- plats där något uppkommer eller uppstår
- kontrollerbart ursprung till ett påstående
- Har du någon källa till procenttalet?
- (vektoranalys) punkt där ett vektorfälts divergens är positiv
Etymologi [redigera]
Fornsvenska kælda. Avledning till kall.[1] Urgermanska *kwellaz, varav även tyska Quelle.
Antonymer [redigera]
- vektoranalys
Sammansättningar [redigera]
- plats där grundvatten når markytan
- plats där något uppkommer
- energikälla
- felkälla
- informationskälla
- inkomstkälla
- kraftkälla
- ljudkälla
- ljuskälla
- näringskälla
- smittkälla
- ursprung till påstående
- vektoranalys
Översättningar [redigera]
plats där vatten bryter genom markytan
plats där något uppstår
kontrollerbart ursprung
Källor [redigera]
- ↑ Svenska akademiens ordbok, internetupplagan: "källa", läst 2008-10-04.