källa
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Se även kalla.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av källa | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | källa | källan | källor | källorna |
| Genitiv | källas | källans | källors | källornas |
källa u
- uttal: /ˈɕɛla/
- plats där grundvatten bryter igenom markytan
- plats där något uppkommer eller uppstår
- kontrollerbart ursprung till ett påstående
- Har du någon källa till procenttalet?
- (vektoranalys) punkt där ett vektorfälts divergens är positiv
[redigera] Etymologi
Fornsvenska kælda. Avledning till kall.[1] Urgermanska *kwellaz, varav även tyska Quelle.
[redigera] Antonymer
- vektoranalys
[redigera] Sammansättningar
- plats där grundvatten når markytan
- plats där något uppkommer
- energikälla
- felkälla
- informationskälla
- inkomstkälla
- kraftkälla
- ljudkälla
- ljuskälla
- näringskälla
- smittkälla
- ursprung till påstående
- vektoranalys
[redigera] Översättningar
plats där vatten bryter genom markytan
plats där något uppstår
kontrollerbart ursprung
[redigera] Källor
- ↑ Svenska akademiens ordbok, internetupplagan: "källa", läst 2008-10-04.