konung
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av konung | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | konung | konungen | konungar | konungarna |
| Genitiv | konungs | konungens | konungars | konungarnas |
| Som förled i sammansättningar används konunga-. | ||||
konung
[redigera] Etymologi
Av fornsvenska kungunger, konunger. Av fornnordiska konungr. Av urgermanska *kuningaz, besläktat med kön. Ursprungligen ”någon som hör till familjen”.
[redigera] Översättningar
se kung
