konung

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av konung  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ konung konungen konungar konungarna
Genitiv konungs konungens konungars konungarnas
Som förled i sammansättningar används konunga-.

konung

  1. (något högtidligt) manligt statsöverhuvud i en monarki
    1917: Bibeln, 1 Mos 36:34:
    När Jobab dog, blev Husam från temanéernas land konung efter honom.
    Varianter: kung - k(on)ung
    Antonymer: drottning
    Etymologi: Av fornsvenska kungunger, konunger. Av fornnordiska konungr. Av urgermanska *kuningaz, besläktat med kön. Ursprungligen ”någon som hör till familjen”.

Översättningar[redigera]