konung

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Innehåll

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av konung  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ konung konungen konungar konungarna
Genitiv konungs konungens konungars konungarnas
Som förled i sammansättningar används konunga-.

konung

  1. (något högtidligt) manligt statsöverhuvud i en monarki
    Varianter: kung
    Antonymer: drottning

[redigera] Etymologi

Av fornsvenska kungunger, konunger. Av fornnordiska konungr. Av urgermanska *kuningaz, besläktat med kön. Ursprungligen ”någon som hör till familjen”.

[redigera] Översättningar

se kung
Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Deltagande
Verktygslåda
På andra språk