läpp

Se även lapp.

Svenska

Substantiv

Böjningar av läpp	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	läpp	läppen	läppar	läpparna
Genitiv	läpps	läppens	läppars	läpparnas

läppar

läpp

• uttal: lɛp

1. (anatomi) en av två mjuka delar – underläpp respektive överläpp – som omger den yttre delen av munnen hos människor, däggdjur, samt vissa fiskar och herptiler

   Fraser: (kollokationer) kluven läpp, med darrande läppar, fukta läpparna, vara blå/röd/torr om läpparna, läsa på ngns läppar

   Hon målade sina läppar röda.

   Nedre läppen var torr och sprucken.

   De slickade sig om läpparna när de såg den läckra maten.

   Varianter: läppe (dialektalt)

   Etymologi: Sedan yngre fornsvenska læpper av den indo-europeiska roten leb- "slicka, läpp; hänga ned".

   Besläktade ord: lapa, lapp, lappri, läppja, labial

   Sammansättningar: bonnläpp, fläskläpp, blygdläpp, läppavläsning, läppljud, läppstift, hängläpp, underläpp, överläpp

   Fraser: bita sig i läppen, falla någon på läppen - (tycka om, gilla, behaga), hänga läpp - (vara ledsen, sura), hänga vid någons läppar, inte få över sina läppar, läpparna är förseglade, läpparnas bekännelse, vara på allas läppar

Översättningar

ansiktsparti som omger munnen

• asturiska: llabiu ^(ast) m
• azerbajdzjanska: dodaq ^(az)
• bokmål: leppe ^(no) f
• bosniska: usna f
• danska: læbe ^(da) u
• engelska: lip ^(en)
• finska: huuli ^(fi)
• franska: lèvre ^(fr) f
• frisiska: lippe
• isländska: vör ^(is) f
• italienska: labra f
• latin: labium ^(la) n
• nederländska: lip ^(nl)
• nynorska: leppe f, lippe f
• polska: warga ^(pl) f
• ryska: губа ^(ru) f
• spanska: labio ^(es) m
• tjeckiska: ret ^(cs) m
• turkiska: dudak ^(tr)
• tyska: Lippe ^(de) f