origo
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av origo | Oräknebart | |
|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | origo | origon |
| Genitiv | origos | origons |
| Böjningar av origo | Oräknebart | |
|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | origo | origot |
| Genitiv | origos | origots |
origo
- uttal: /ʊˈriː.gʊ/ eller /ɔˈriː.gʊ/
- (matematik) nollpunkten i ett koordinatsystem
- Af hyperbelns equation ses, att han är hänförd till axlar, som äro parallela med hans asymptoter, och till ett origo, beläget på den ena branchen, bvilken, såsom liggande i det negativa gebitet, icke kan komma i fråga att användas. (Utkast till isoperimetriska problemers fullständiga solution, C. E. Lundström, 1866)
[redigera] Etymologi
Av latinets orīgo, "ursprung".
