otur
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av otur | Oräknebart | |
|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | otur | oturen |
| Genitiv | oturs | oturens |
- det att en negativ (osannolik) händelse inträffar när förloppet åtminstone spontant förefaller vara slumpartat och o-/svårförutsägbart
- Vilken otur att de två konserterna sammanfaller.
[redigera] Antonymer
[redigera] Besläktade ord
[redigera] Sammansättningar
[redigera] Översättningar
[redigera] Färöiska
[redigera] Substantiv
otur m
[redigera] Isländska
[redigera] Substantiv
otur m
- uttal: /ˈɔːtʏr/
[redigera] Etymologi
Fornnordiska otr.
