panic
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Engelska [redigera]
Adjektiv [redigera]
panic (kompareras med more och most)
- uttal: /ˈpanɪk/
Substantiv [redigera]
| Böjningar av panic | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Nominativ | panic | panics |
| Genitiv | panic's | panics' |
panic
Verb [redigera]
| Böjningar av panic | Singular | Plural | |
|---|---|---|---|
| 1-2:a pers. | 3:e pers. | ||
| Presens | panic | panics | panic |
| Preteritum | ◀ | panicked | ▶ |
| Perfektparticip | ◀ | panicked | ▶ |
| Presensparticip | ◀ | panicking | ▶ |
panic
- göra eller bli panikslagen
