politi
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Bokmål [redigera]
Substantiv [redigera]
| Böjningar av politi 1 | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| maskulinum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | politi | politien | politier | politiene |
| Genitiv | politis | politiens | politiers | politienes |
| Böjningar av politi 2 | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | politi | politiet | politi, politier | politia, politiene |
| Genitiv | politis | politiets | politi, politiers | politias, politieness |
politi
- polis, poliskonstapel
- polis, statlig myndighet
Sammansättningar [redigera]
Danska [redigera]
Substantiv [redigera]
politi n
- polis
- Sammansättningar: politichef
Nynorska [redigera]
Substantiv [redigera]
| Böjningar av politi 1 | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| maskulinum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | politi | politien | politiar | politiane |
| Genitiv | politis | politiens | politiars | politianes |
| Böjningar av politi 2 | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | politi | politiet | politi | politia |
| Genitiv | politis | politiets | politis | politias |
politi
- polis, poliskonstapel
- polis, statlig myndighet
