predikat

Svenska

Substantiv

Böjningar av predikat	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	predikat	predikatet	predikat	predikaten
Genitiv	predikats	predikatets	predikats	predikatens

predikat

1. (grammatik) satsdel som betecknar handling eller aktion i en sats; i svenskan alltid ett verb

   I satsen "Hon arbetar" är "arbetar" predikat.

Etymologi

Sedan 1815 av latinska prædicatum "det utsagda; predikat", av prædicare "kungöra". Besläktat med bl.a. predika.

Översättningar

Översättningar  

bulgariska: сказуемо (bg) (skazuemo) n esperanto: predikato (eo) finska: predikaatti (fi) franska: prédicat (fr) m isländska: umsagnarliður (is) f ido: predikato (io) m

interlingua: predicato (ia) nederländska: gezegde (nl) n ryska: предикат (ru) (predikát) m spanska: predicado (es) m tjeckiska: přísudek (cs) m tyska: Prädikat (de) n