rådbråka

Svenska

Verb

Böjningar av rådbråka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	rådbråka	rådbråkas
Presens	rådbråkar	rådbråkas
Preteritum	rådbråkade	rådbråkades
Supinum	rådbråkat	rådbråkats
Imperativ	rådbråka	–
Particip
Presens	rådbråkande, rådbråkandes
Perfekt	rådbråkad

rådbråka

• uttal: ˈroːdˌbroːka

1. (historiskt) avrätta genom att metodiskt krossa under ett hjul och därefter sätta upp kroppen för allmän beskådan

   Giör man våld å them, som skiepsbrott lidit, och dödar någon; varde rå(d)bråkad och sedan lagd å stegel och hiul. - lagtext, 1744

   Etymologi: Sedan 1605 av lågtyska radebraken, av rat ”hjul” och braken ”bryta (över stegel och hjul)”. Besläktat med bl.a. ratt och bråka.

2. (bildligt) utsätta sig för svåra mentala och fysiska påfrestningar

   Hon rådbråkade sin hjärna för att komma på en lösning.

   Etymologi: Sedan 1700. Samma som 1.

Se även tesaurus: Bestraffning

Översättningar

Översättningar

• nederländska: radbraken ^(nl)
• ryska: колесова́ть ^(ru) impf/pf
• tyska: radebrechen ^(de)