schakal

Svenska

Substantiv

Böjningar av schakal	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	schakal	schakalen	schakaler	schakalerna
Genitiv	schakals	schakalens	schakalers	schakalernas

schakal

• uttal: ɧaˈkɒːl

1. individ av någon av ett flertal arter i släktet Canis inom däggdjursfamiljen hunddjur (Canidae)
2. (nedsättande)

Etymologi: Av turkiska çakal, av persiska شغال (šağâl), av sanskrit सृगाल (sṛgālá, ”schakal”).

Översättningar

hunddjur

• afrikaans: jakkals ^(af)
• bokmål: sjakal ^(no)
• danska: sjakal ^(da) u
• engelska: jackal ^(en)
• finska: sakaali ^(fi)
• franska: chacal ^(fr) m
• isländska: sjakali ^(is) m
• italienska: sciacallo ^(it) m
• jiddisch: שאַקאַל m (shakal)
• kurdiska: wawik ^(ku), çeqel ^(ku), torî ^(ku)
• nederländska: jakhals ^(nl) m
• nynorska: sjakal m
• persiska: شغال ^(fa) (šoğâl)
• polska: szakal ^(pl) m
• portugisiska: chacal ^(pt) m
• ryska: шакал ^(ru) m
• spanska: chacal ^(es) m
• turkiska: çakal ^(tr)
• tyska: Schakal ^(de) m
• ungerska: sakál ^(hu)
• wolof: till ^(wo)