sinne
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Svenska[redigera]
Substantiv[redigera]
| Böjningar av sinne | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | sinne | sinnet | sinnen | sinnena |
| Genitiv | sinnes | sinnets | sinnens | sinnenas |
sinne
- (fysiologi) sensorisk funktion som ett djur (eller liknande) har; funktion att uppfatta omvärlden
- Hyponymer: balanssinne, hörselsinne, känselsinne, luktsinne, smaksinne, synsinne
- Människor har fem sinnen: hörsel, syn, smak, luktsinne och känsel.
- Vissa påstår sig ha ett sjätte sinne.
- själslig läggning, viljeliv
Besläktade ord[redigera]
Sammansättningar[redigera]
- bollsinne
- lokalsinne
- luktsinne
- sinnebild
- sinnelag
- sinnesfrid
- sinnesförnimmelse
- sinnesförvirring
- sinnesro
- sinnessjuk
- sinnessjukhus
- sinnesstämning
- sinnessvag
- sinnestillstånd
- sinnevärld
- sjätte sinne
Fraser[redigera]
Översättningar[redigera]
Finska[redigera]
Adverb[redigera]
sinne
