sinne

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av sinne  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sinne sinnet sinnen sinnena
Genitiv sinnes sinnets sinnens sinnenas

sinne

  1. (fysiologi) sensorisk funktion som ett djur (eller liknande) har; funktion att uppfatta omvärlden
    Hyponymer: balanssinne, hörselsinne, känselsinne, luktsinne, smaksinne, synsinne
    Människor har fem sinnen: hörsel, syn, smak, luktsinne och känsel.
    Vissa påstår sig ha ett sjätte sinne.
  2. själslig läggning, viljeliv
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.  
Besläktade ord: sinnlig, sinnrik
Sammansättningar: bollsinne, lokalsinne, luktsinne, sinnebild, sinnelag, sinnesfrid, sinnesförnimmelse, sinnesförvirring, sinnesintryck, sinnesorgan, sinnesro, sinnessjuk, sinnessjukhus, sinnesstämning, sinnessvag, sinnestillstånd, sinnevärld, sjätte sinne
Fraser: ett sjätte sinne, sinne för musik, vid sina sinnes fulla bruk

Översättningar[redigera]

Finska[redigera]

Adverb[redigera]

sinne

  1. dit