skrot

Svenska

Substantiv

Böjningar av skrot 1	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skrot	skroten
Genitiv	skrots	skrotens

Böjningar av skrot 2	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skrot	skroten	skrotar	skrotarna
Genitiv	skrots	skrotens	skrotars	skrotarnas

skrot

• uttal: /skro:t/

1. mängd (metall)avfall

   Det ligger stora högar skrot på bakgården.

2. (vardagligt) kortform av skrotupplag eller skrotverkstad

   Vi ska åka till skroten och lämna av min gamla bil.

3. (i fasta uttryck) ett mynts totala vikt i förhållande till vikten av myntets ädelmetall
4. (historiskt) ammunition bestående av metallkulor eller mindre metallfragment

   "Skrot är spikar och allehanda järnbitar, samt små kulor som läggas i bleckdosor eller skråkappar, och laddas med i stället för kula."

   Dalman, Utkast til et sjö-lexicon, 1765.

Etymologi

1. Sedan 1641, ursprungligen av fornsvenska skrodh "metallstycke avsett för myntprägling" av lågtyska schrot "avskuret (metall)stycke".
2. Sedan 1960-talet av 1.
3. Sedan yngre fornsvensk skrodh.
4. Sedan 1649 av 1.

Fraser

• av samma skrot och korn - av samma sort (sedan 1740 av tyska Schrot und Korn där korn har betydelsen "nettovikt av ädelmetall")

Besläktade ord

• skrota

Sammansättningar

• skrothög

Översättningar

metallavfall

• engelska: scrap iron ^(en)
• polska: złom ^(pl)

ammunition

• engelska: shot ^(en)