tjuv

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tjuv  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tjuv tjuven tjuvar tjuvarna
Genitiv tjuvs tjuvens tjuvars tjuvarnas

tjuv

  1. person som olovligen tar andras ägodelar till sina egna; person som stjäl; brottsling
    Såg du tjuven?
    Varianter: tjyv (vardagligt)
    Etymologi: Fornsvenska þiuver, þyver; motsvarande forndanska tjuv, tjyv, tyv (danska tyv), norskt bokmål tyv, fornvästnordiska þjófr, isländska þjófur, nynorska tjuv, gotiska iufs, fornsaxiska thiof, nederländska dief, fornhögtyska diob, thiob (medelhögtyska diep, diup, tyska dieb), fornengelska þēof (engelska thief); av oklart ursprung. [1]
    Användning: Ordet kan uppfattas som något vardagligt eller talspråkigt alternativt som tillhörande barnspråket. Ordet förekommer ofta som förled i sammansättningar i betydelsen olovligen eller i smyg: tjuvkika, tjuvröka etc.
    Besläktade ord: tjuva/tjyva, tjuvaktig, tjuveri
    Sammansättningar: banktjuv, ficktjuv, inbrottstjuv, mästertjuv, småtjuv, stortjuv, tidstjuv, tjuvbagge, tjuvbroms, tjuvfiska, tjuvfiske, tjuvfälla, tjuvglänta, tjuvgods, tjuvgrepp, tjuvgubbe, tjuvgömma, tjuvhandel, tjuvhåla, tjuvhålla, tjuvjakt, tjuvjägare, tjuvkika, tjuvkona, tjuvkonst, tjuvliga, tjuvlarm, tjuvlusta, tjuvlyssna, tjuvlåna, tjuvläsa, tjuvmickel, tjuvmyra, tjuvmärke, tjuvnalle, tjuvnyp, tjuvnäste, tjuvpojke, tjuvröka, tjuvsamhälle, tjuvsena, tjuvsjuka, tjuvskjuta, tjuvskott, tjuvskytt, tjuvskytte, tjuvspel, tjuvspråk, tjuvstarta, tjuvsäker, tjuvtag, tjuvtitta, tjuvtjock, tjuvtrycka, tjuvträna, tjuvunge, tjuvupplaga, tjuvåka, tjuväta

Översättningar[redigera]

Se även[redigera]

Källor[redigera]

  1. 2005, SAOB "tjuv", http://g3.spraakdata.gu.se/saob - läst 7 december 2011