truga

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av truga  Aktiv Passiv
Infinitiv truga trugas
Presens trugar trugas
Preteritum trugade trugades
Supinum trugat trugats
Imperativ truga
Particip
Presens trugande, trugandes
Perfekt trugad

truga

  1. försöka övertala någon att ta emot något, även om denne ursprungligen tackat nej (av artighetsskäl)
    Hon vill egentligen, jag måste bara truga lite.
    Etymologi: Av fornsvenska þrugha.. Besläktat med fornhögtyska throuwen, threwen (tyska drohen), "hota, klandra", och fornengelska þréan. I svenskan besläktat med trå, trug och trycka.

Översättningar[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av truga  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ truga trugan trugor trugorna
Genitiv trugas trugans trugors trugornas

truga

  1. enkel snösko för människa eller djur
  2. platta fäst vid nedre delen på en skidstav som hindrar staven från att tryckas djupt ner i snö.

Varianter[redigera]

tryga

Etymologi[redigera]

Av dialektala trioga, tryga, truga, tröga, tryg; motsvarande norska truge.