mute

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Engelska[redigera]

Adjektiv[redigera]

mute

  1. tyst, dämpad, stum
    Användning: Nämns ofta i samband med en funktion på vissa apparater, som används för att tillfälligt koppla bort mikrofon eller högtalare utan att avbryta in- eller uppspelningen.

Se även[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av mute  Singular Plural
Nominativ mute mutes
Genitiv mute's mutes'

mute

  1. person som inte har förmågan att tala

Verb[redigera]

Böjningar av mute  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens mute mutes mute
Preteritum muted
Perfektparticip muted
Presensparticip muting

mute

  1. tysta, dämpa

Lettiska[redigera]

Substantiv[redigera]

mute

  1. mun