valbǫst
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Fornnordiska[redigera]
Substantiv[redigera]
valbǫst (ackusativ, plural: valbǫstu, dativ valbǫstum)
- (vapen, poetiskt) viss svärddetalj, möjligen blads infästning eller tånge, alternativt blads udd eller klingan i helhet
- 1200-talet: Codex Regius: Kvädet om Helge Hjorvardsson:
- liggr með eggju ormr dreyrfáðr, enn á valbǫstu verpr naðr hala
- ligger med eggen orm blodfläckad, än å valbösten värper (hugg)orm stjärt
“längs eggen ligger blodrännan och vid infästningen vilar rännans ände”
“längs eggen ligger blodrännan och på udden kastas rännans ände (som en skugga)”
- ligger med eggen orm blodfläckad, än å valbösten värper (hugg)orm stjärt
- liggr með eggju ormr dreyrfáðr, enn á valbǫstu verpr naðr hala
- Användning: Främst använt i skaldediktning.
- Stavning: Modernt även normaliserat valböst.
- Etymologi: Obekräftad etymologi. I Prosaiska Eddan indikeras att ena änden av svärds blodränna (fornnordiska: bloðrefill), i skaldediktningen poetiskt kallad “blodfläckad orm” (fornnordiska: ormr dreyrfáðr), “värper (vilar/kastas) å valbösten”, vilket antyder bladets infästning eller udden. Förledet kan vara desamma som fornnordiska valr (“stupad i strid”), av urgermanska *wala- (”i strid dö, död (dödad/döing), dråp, dräpa, skada och dito”), vilket kan anspela på svärdsbladet, svärds dödande del. Efterledet är mer diffust men kan vara kognat med fornnordiska bausta i betydelsen "bösta" (“tätt inpå banka”), vilket då kan anspela på böstningen vid bladets infästning i hjalten och kan därmed vara en avledning för själva infästningen i sig eller bladets tånge, men det kan även härröra den bredare betydelsen "stöta, banka, hugga, tröska" etc och anspela på udden eller hela klingan, bladets huggande och stötande parti. Utbrett skulle val även kunna avse krigare, då ungefär “krigarhugget”.
- 1200-talet: Codex Regius: Kvädet om Helge Hjorvardsson: