vilja

Svenska

Verb

Böjningar av vilja	Aktiv
Infinitiv	vilja
Presens	vill
Preteritum	ville
Supinum	velat
Imperativ	(vill)
Particip
Presens	–
Perfekt	–

vilja

• uttal: /ˈvɪ̀lja/   Spela upp^?

1. ämna, önska, åstunda; känna starkt för att något visst ska ske

Etymologi

Fornsvenska vilia, urgermanska *wiljan (också engelska will; även i avljudsförhållande till välja och tyska wollen), av urindoeuropeiska *wel-, "vilja, välja", varav även latin velle (varav bl.a. franska vouloir, italienska volere) och voluptas, "vällust" (varav engelska voluptuous).

Sammansättningar

• bevilja

Fraser

• det vill säga

Översättningar

Översättningar  

bokmål: ville (no) engelska: want (en) finska: haluta (fi), tahtoa (fi) franska: vouloir (fr) italienska: volere (it) japanska: ～したい (ja) nederländska: willen (nl)

nynorska: vilja (no), vilje (no) ryska: хотеть (ru) spanska: querer (es) tjeckiska: chtít (cs) tyska: wollen (de) vietnamesiska: muốn (vi) älvdalska: wila (dlc)

Substantiv

Böjningar av vilja	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vilja	viljan	viljor	viljorna
Genitiv	viljas	viljans	viljors	viljornas

vilja

• uttal: /ˈvɪ̀lja/   Spela upp^?

1. önskan, ambition
2. mental förmåga att formulera egna önskningar och mål; medvetande

Etymologi

Fornsvenska vili, urgermanska *wiljan- (även engelska will, tyska Wille), från verbroten.

Sammansättningar

• offervilja
• viljestyrka
• viljesvag
• välvilja

Besläktade ord

• frivillig
• motvilja
• motvillig
• ovilja
• viljelös
• villig
• välvilja
• välvillig

Fraser

• göra någon till viljes
• fri vilja
• med vilje
• sista vilja

Översättningar

  

engelska: will (en) finska: halu (fi), tahto (fi) franska: volonté (fr) f

nederländska: wil (nl) m tjeckiska: vůle (cs) f tyska: Wille (de) m

Finska

Substantiv

vilja

1. spannmål