vinter

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Substantiv 1.1.1 Besläktade ord 1.1.2 Sammansättningar 1.1.3 Översättningar 1.1.4 Se även 2 Bokmål 2.1 Substantiv 3 Danska 3.1 Substantiv 4 Nynorska 4.1 Substantiv 4.1.1 Grammatik 5 Källor

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av vinter	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vinter	vintern	vintrar	vintrarna
Genitiv	vinters	vinterns	vintrars	vintrarnas

vinter

1. en av den tempererade zonens fyra årstider, den kallaste perioden under året

   För några år sedan var det en mycket kall och långvarig vinter.^[1]

   Narr...som icke vet att vinter är vinter och förbliver i evighet vinter, och att främlingskap och förfrusenhet blott växa och växa^[2]

[redigera] Besläktade ord

• vintrig

[redigera] Sammansättningar

• senvinter
• vargavinter
• vinterhalvåret
• vinterkläder
• vinterlov
• vinterstorm
• vinterväder

[redigera] Översättningar

[redigera] Se även

• övervintra
• vår
• sommar
• höst

[redigera] Bokmål

[redigera] Substantiv

Mall:no-subst-n vinter

1. vinter

[redigera] Danska

[redigera] Substantiv

vinter

1. vinter

[redigera] Nynorska

[redigera] Substantiv

vinter

1. vinter

[redigera] Grammatik

nynorska: ein vinter, vinteren; vintrar, vintrane

[redigera] Källor

1. ↑ ur Julfrid 1900]
2. ↑ Magistrarna i Österås av Oscar Levertin