winter

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Innehåll 1 Engelska 1.1 Substantiv 2 Nederländska 2.1 Substantiv

[redigera] Engelska

[redigera] Substantiv

winter

1. vinter

[redigera] Nederländska

[redigera] Substantiv

Böjningar av winter	Singular	Plural
maskulinum
Grundform	winter	winters
Diminutiv	wintertje	wintertjes

winter

• uttal: /ˈʋɪntər/  Spela upp^?

1. vinter