konstitution

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Konstitution.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av konstitution  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ konstitution konstitutionen konstitutioner konstitutionerna
Genitiv konstitutions konstitutionens konstitutioners konstitutionernas

konstitution

  1. en människokropps, en människosjäls eller ett föremåls karaktär formad utifrån dess inneboende egenskaper
    Besläktade ord: konstituent, konstituera, konstitutionell, konstitutiv
    Jämför: beskaffenhet, egenskaper, fysik, habitus, karaktärstyp, kroppsbeskaffenhet, kroppsbyggnad, läggning, natur, sammansättning, struktur, uppbyggnad
    Sammansättningar: konstitutionsradikal, konstitutionsteori, kroppskonstitution, själskonstitution
  2. (statsrätt, statsvetenskap) den grundläggande ordningen för hur ett land skall styras och anger ofta även medborgarnas grundläggande rättigheter
    Synonymer: statsförfattning
    Besläktade ord: konstituera, konstituerande, konstituering, konstitutionalism, konstitutionalist, konstitutionell
    Jämför: författning, grundlag, regeringsform, statsform, statsskick
    Sammansättningar: konstitutionsenlig, konstitutionsutskott
    Se även: regim, RF, SO, TF, YGL
  3. (kemi) atomernas koppling till varandra i kemiska föreningar
    Jämför: struktur
    Sammansättningar: konstitutionsformel
    Se även: strukturkemi
  4. (religion) förordning för en orden eller kyrklig sammanslutning
    Besläktade ord: konstituera

Översättningar[redigera]