grundlag

Svenska

Substantiv

Böjningar av grundlag	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	grundlag	grundlagen	grundlagar	grundlagarna
Genitiv	grundlags	grundlagens	grundlagars	grundlagarnas

grundlag

1. (statsrätt, statsvetenskap) grundläggande ordning för hur ett land ska styras som ofta även garanterar medborgarnas grundläggande rättigheter; samling lagar som anses mer grundläggande än andra

   Synonymer: konstitution, statsförfattning

2. (statsrätt, statsvetenskap) enskild lag (en av flera) som anses mer grundläggande än andra, och därmed inte ska kunna ändras lika lätt som andra lagar

   Se även: (Sveriges fyra grundlagar) RF, SO, TF, YGL

Sammansättningar: grundlagsbestämmelse, grundlagsbrott, grundlagsenlig, grundlagsfråga, grundlagsfästa, grundlagsskydd, grundlagsskyddad, grundlagsstiftande, grundlagsstiftning, grundlagsstridig, grundlagsutredning, grundlagsvidrig, grundlagsändring

Se även: författning

Se även tesaurus: Viktighet, Beredelse, Laglighet

Översättningar

grundläggande ordning för hur ett land ska styras — se konstitution

enskild lag (en av flera) som anses mer grundläggande än andra

• bokmål: grunnlov
• danska: grundlov ^(da)
• esperanto: konstitucia leĝo