union

Svenska

Substantiv

Böjningar av union	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	union	unionen	unioner	unionerna
Genitiv	unions	unionens	unioners	unionernas

union

1. (matematik) (till två mängder) den mängd som innehåller samtliga element som ingår i någon eller båda av de två mängderna, fast inga andra element; unionen av A och B skrives $A\cup B$

   Unionen av mängden av alla positiva heltal och mängden av talet noll är lika med mängden av alla naturliga tal.

   Fraser: disjunkt union

2. (politik, i vissa fall) sammansatt stat

Etymologi: Av latinets unio, "enhet", som avledning av unus, "en".

Översättningar

(matematik)

• engelska: union ^(en)
• finska: yhdiste ^(fi), unioni ^(fi)
• franska: union ^(fr) f
• grekiska: ένωση ^(el)
• italienska: unione ^(it) f
• katalanska: unió ^(ca)
• kurdiska: yekîtî ^(ku) f
• nederländska: unie ^(nl)
• portugisiska: união ^(pt) f
• spanska: unión ^(es) f
• tyska: Menge ^(de) f, Vereinigungsmenge ^(de) f, Summe ^(de) f

Engelska

Substantiv

Böjningar av union	Singular	Plural
Nominativ	union	unions
Genitiv	union's	unions'

union

• uttal: ˈjuːnjən

1. (matematik) union
2. sammansatt stat, förening, union

   Fraser: Soviet Union

Franska

Substantiv

Böjningar av union	Singular	Plural
Femininum	union	unions

union

• uttal: y.njɔ̃

1. (matematik) union
2. sammansatt stat, förening, union