øre

Bokmål

Substantiv

Böjningar av øre 1	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	øre	øret	ører	øra, ørene
Genitiv	øres	ørets	ørers	øras, ørenes

øre 1 n

1. (anatomi) öra

   Fraser: få så øra flagrer

Böjningar av øre 2	Singular		Plural
	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	øre	øret, øren	ører, øre	ørene
Genitiv	øres	ørets, ørens	ørers, øres	ørenes

øre 2 n eller m

1. (oräknebart) öre; myntenhet
2. öre; mynt

   Fraser: ikke ett øre, ikke en øre, ikke ett rødt øre, ikke en rødt øre, ikke verd to øre, ikke verd fem øre

Danska

Substantiv

Böjningar av øre 1	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	øre	øret	ører	ørerne
Genitiv	øres	ørets	ørers	ørernes

Böjningar av øre 1	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	øre	øret	øren	ørene
Genitiv	øres	ørets	ørens	ørenes

Böjningar av øre 2	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	øre	øren	ører	ørerne, ørene
Genitiv	øres	ørens	ørers	ørernes, ørenes

øre n (1.), u (2.)

1. (anatomi) öra

   Et menneske har to ører.

   En människa har två öron.

   Etymologi: Av forndanska øræ, av fornnordiska eyra, av en variant av urgermanska *ausô, av urindoeuropeiska *h₂ows-.

2. öre, myntenhet

   Etymologi: Av forndanska øræ, av fornnordiska eyrir, av urgermanska *aurijaz, av latinska aureus (”guldmynt”), av aurum.