корень

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ryska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av корень (m) Singular Plural
Nominativ ко́рень ко́рни
Genitiv ко́рня корне́й
Dativ ко́рню корня́м
Ackusativ ко́рень ко́рни
Instrumentalis ко́рнем корня́ми
Lokativ ко́рне корня́х

корень m

  1. rot (alla betydelser: växtens, tandens, hårstråets, orsak, ordstam, kvadratrot, ekvationslösning)
    Användning: Även förekommer lokativ singularis корню́ (jämför лес - лесу́) och pluralformerna коре́нья, коре́ньев, коре́ньям.
    Sammansättningar: квадратный корень, на корню
    Besläktade ord: искоренять, закоренелый, корениться, коренной, корешок, корневище, корневой, корнеплод, стеблекорень, укоренять